Starlet

Trotsade kylan och satte mig på balkongen för att ta vara på de sista solstrålarna. Som sällskap hade jag en tiding och en kopp kaffe. Kan det bli bättre? Jo, det kan det faktiskt. Idag är ingen bra dag och jag känner mig mer nere än på länge. Även om jag måste låta mig ha de här dagarna känns det som ett stort nederlag. Jag är ju frisk nu, jag ska inte trilla tillbaka. För det är det jag tror att jag kommer att göra, även fast jag egentligen vet att det inte är så. Alla har dåliga dagar ibland, och det måste man tillåta sig att ha.

Jag tar min tidning, sätter mig i ett hörn av soffan och accepterar att jag hatar mig själv och livet idag. För det gör jag.. Hatar, på riktigt!

(På båda bilden är hårfärgerna helt åt skogen. Ignorera så mycket det bara går! Önskemålet är alltså långt, mörkt - som jag i princip alltid haft det. Bilder på det? Nej, det finns inte. Jag fastnar bara om jag inte vet om att det tas bilder.. som ni ju ser!)

Nu, ca åtta månader senare, är jag arg på mig själv för att jag klippte av mig håret. Vad i hela friden tänkte jag på? Nåja, jag har ju trivts i det tills nu, så jag kan väl föröska trivas i det lite längre. Det växer ju faktiskt som ogräs. Tycker dock att det kunde få växa som ogräs x4.

Och det här med att låta min riktiga hårfärg kika fram? Vad handlade det om? Jag må vara blond naturligt, men nog fan passar jag bättre i mörkt, vad alla andra än säger!

Så, varför dessa klagomål om hår när jag egentligen inte bryr mig så mycket? Det ledde ju till ett blogginlägg och det kan jag leva med!

Vilket höstväder vi har idag! Tänk att vi redan är inne på sista veckan i oktober. Helt otroligt vad tiden springer iväg. När jag var liten klagade jag alltid på att tiden gick så långsamt. Aldrig blev det ens födelsedag, aldrig blev det julafton, aldrig fick man sommarlov, etc.. Mamma sa att jag skulle få äta upp de orden när jag blev äldre. Hon hade rätt, förstås. Som mammor har!

Idag blir det en riktig softardag. Vädret skriker att man bara ska ligga och lata sig på soffan. Eller vad tycker ni? :)
Ha en bra kväll!

Man behöver inte tvivla på de val man gör i livet. Det finns tillräckligt med folk som gör det åt en. En säger gör så, en annan gör så. Jag lyssnar inte längre. Ren jävla avundsjuka är vad det handlar om. Alternativt egoism. Stor egoism.
Nu tänker jag inte ens fundera på att ge tvivlare en andra chans. Möjligtvis om de tar sig i kragen och säger "jag var bara avundsjuk".

Sen finns de också de som tvivlar på god grund. Som inte vill såra eller tror att de ska göra saker bättre för en. Men då handlar det oftast om en lite annan typ av val i livet.

Vill jag ha råd ber jag om dem. Det finns ingen som ska komma och säga åt mig att t.ex. mitt förhållande inte kommer att funka eller att jag gjorde fel som sa upp mig. Sånt känner jag bäst själv! Motgångar gör en dessutom några erfarenheter rikare. Man kommer alltid att stöta på hinder i livet vilka val man än gör, så varför inte våga chansa?

Jag vet i alla fall att jag tar ett fall bättre om det är JAG SJÄLV som gjorde valet åt mig.